Finns det någon poäng med att känna igen och veta namnen på träd? Det tycker i alla fall jag; på samma sätt som jag tycker att det är roligt att känna igen och hälsa på människor när jag går ut på stan.
Bild: Fotosearch
Jag blir – oftast – glad när jag känner igen människor i vimlet, och på samma sätt är det med träd. Jag känner mig lite mindre ensam här på jorden när jag vet att det är två berlinpopplar som står i korsningen utanför huset där jag bor, att det är oxlarnas frukter som nu skiftar i orange och att det var linden som doftade så sött och starkt för några veckor sedan.
Tio träd skulle jag lära mig känna igen denna sommar. Hur många har det blivit så här långt: ask, alm, oxel, finnoxel, lind, rödek, berlinpoppel och pyramidpoppel. Aspen känner jag också säkert igen nu för tiden (har inte skrivit något om asp). Det blir nio träd. Ett kvar!
