Linné was here!

Under fjällveckan reste vi* delvis i Carl von Linnés fotspår. Under den fjärde dagen vandrade vi från Grövelsjöns södra strand till den norra – via de norska fjällen – på den så kallade Linnéstigen.

I sin dalaresa berättar Linné om Grövelsjödalen och ritten mot Röros i Norge: ”En brav matsäck köptes väl i Särna, men förrän man hade varit en dag på fjällen, var brödet allt (slut). Orsaken var ingen annan än en galen hushållning, varest alla vilja agera matfadrar.”

Foto: LInda Hedlund

Vilka virrpannor! Något sådant har aldrig hänt och kommer aldrig att hända undertecknad – jag har aldrig någonsin haft för lite mat med mig ut på färd. En gång klämde jag ned en prinsesstårta i ryggsäcken – en uppskattad överraskning, tyckte mina medvandrare!

På sina resor i 1700-talets Sverige besökte Carl von Linné ett stort antal platser. Många av dem skrev han om i sina reseskildringar. Projektet ”Linné was here” vill locka till upptäcktsresor i Linnés spår och i hans anda.

Varje plats är knuten till Linnés egen text. Med hjälp av skyltar kan turister och resenärer själva hitta de platser där Linné stod och jämföra hans beskrivning med dagens verklighet.

* Resan var en del i min sommarkurs i biologi.

Dagen som jag missade

Mer än 700 blixtnedslag på 6 timmar och 276 mm regn på 24 timmar – det högst uppmätta värdet i Sverige.

Foto: Linda Hedlund

Natten mellan den 30 och 31 augusti 1997 drabbades Fulufjället av ett extremt regnoväder. De enorma mängderna regnvatten skölje ur några av dalgångarna – markvegetation och skog – på fjällets östra och söda sida. Vattnet slet med sig ca 100 000 kubikmeter sediment och ca 10 000 kubikmeter skog. Landskapet förändrades radikalt under loppet av bara ett dygn.

Aj aj aj
Jag hade verkligen sett fram emot fjällveckans tredje dag, då jag med egna ögon skulle få se effekterna av den dramatiska störtfloden. Men så blev det inte alls. Jag fick bädda ned mig i slafen och vårda några synnerligen välmående myggbett som jag hade ägnat hela föregående natt åt att klia. Visste inte att man kunde bli så klen av myggbett.

Livet fortsätter
Idag fick jag en cd med foton från en av mina kurskamrater och tänker när jag ser hennes bilder: Det finns hopp om ett nytt liv efter stora katastrofer. Naturen är väldigt bra på att ta hand om sig själv och att resa sig efter motgångar och nederlag.

Träd och människoöden

Foto: Linda Hedlund

Människoöden – med koppling till träd, fast på olika sätt – gjorde starka intryck på mig under studieveckan i Linnés fotspår i Dalafjällen: Alf Sjödén som lever 1700-talsliv med sina djur på den gamla fäboden varje sommar och det hollänska paret Nijmeijer som gjort som så många andra holländare gör idag: lämnat sitt hemland i sökandet efter en bättre plats att leva på.

På Hedbodarna, tre mil väster om Älvdalen, träffade vi Alf som lever här med sina getter, fjällnära kor och höns varje sommar – på vintern arbetar han inom vården. De gamla eldhusen används varje dag eftersom Alf tillverkar ost, smör och messmör. Fäbodlivet är sannerligen inget vilohem:
– Mina arbetsdagar varar mellan fyra på morgonen och elva på kvällen, säger Alf, som ser lite tunn och blek ut.
Granskogen står tät runt fäboden, nästan för tät. Utsikten över omgivningarna har i det närmaste gått förlorad eftersom skogen fått växa igen.
– Lite mindre träd och lite mer utsikt vore trevligt, menar Alf.

Inga träd i Holland
Det holländska paret Odet och Henk-Jan Nijmeijer driver Fulufjällsbyn där vi tillbringade de första två nätterna. För sju år sedan kom paret till Sverige och Leksand sedan de köpt Västanviks camping. Idag talar de båda perfekt svenska, tros att Henk-Jan protesterar när jag påpekar detta.
Utan krångel eller sura miner såg denna sprudlande kvinna till att jag fick en säng att sova i, trots att vi hade checkat ut från anläggningen, på onsdagsmorgonen. Anledningen var att mina myggbett hade förvandlats till jättestora bölder, vilket gjorde att jag hade ägnat hela natten åt att klia myggbett – istället för att sova.
När jag kom hem läste jag i tidningen om en annan holländsk familj som planerar att flytta till Serige: ”Först och främst är det inte så trevligt i Holland. Det finns ingen grönska, det är bara byggnader och vägar. Om tjugo år kommer Holand att vara överbefolkat”, säger Martin Smit till Dalarnas tidningar.

Det krävs starka skäl att lämna sitt hemland i vuxen ålder. Klimatflyktingar – vi har dem här hos oss nu.